Vet inte riktigt vad jag ska skriva... än mindre säga... Jag är inte så allvarlig av mig, jag är ganska spontan, tar nog livet på ganska lite allvar egentligen... Funderar och vänder och vrider på saker, men när jag funderat klart, så släpper jag det oftast... Det kan ta längre eller kortare tid och vissa saker kan nog folk tycka att jag lägger onödigt mycket tid på... Men när det känns bra i magen igen, så är det bra... Just nu känns det inte bra i magen... Det gjorde det en gång, när beskedet kom, men just nu... näe. Jag vet inte om det är för att alltför mycket hänger i luften, eller om det mest känns som att det kommer bli alltför mycket konkurrens... Och jag tänker nog kämpa...! Jag har en ganska klar bild av hur jag vill ha det och ja, jag kanske borde släppa lite på kontrollen, för jag behöver inte ha all kontroll längre, men nu har jag haft det så länge, att jag inte vet hur jag ska släppa den...
Fundering och allvar började jag på. Jag är nog inte så allvarlig, som sagt, och jag trodde nog att icke nämnda person inte heller var det, men nu vet jag inte... Kanske är bitterheten för stor? Men då vet jag inte hur vi ska lyckas, för nu behöver vi peppa varandra, släppa gamla saker och vara här, i nuet. Jag är inte jättebra på det, är nog alltför mycket i framtiden egentligen, men jag ska försöka skärpa mig på den fronten... Skönt att veta är att jag har någon vid min sida, som finns där i vått och torrt, vi kommer vara varandras stora stöd i höst.
Nu är frågan bara: Vart bär vägarna? Hur mycket ska jag stå på mig? Hur mycket får jag med mig om jag står på mig...? Många frågor, mindre svar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar