Norastatus + presenter!

Ja, idag var det BVC-dags igen. Tösen hade gått upp från 2940 g till 3230g på en vecka. Det betyder att ersättningen gör nytta och att jag alltså inte hade tillräckligt till henne även om hon inte protesterade, men hon åt ju så ofta. Så nu känns det bra i mammahjärtat :-) Tyvärr är det nog en tidsfråga innan det är enbart ersättning som gäller för henne, det rinner inte till nåt vidare om dagarna, bättre om nätterna, men då är hon inte så intresserad av att äta, vill hellre sova och inte mig emot... Karin, vår BVC-tant tyckte inte att jag skulle pumpa om nätterna, möjligen "handmjölka" ur det värsta spännet. Eftersom Nora inte är så intresserad av att äta då, tyckte hon inte att jag behövde stimulera med pumpning den tiden på dygnet och resten av tiden finns inget att pumpa, för det äter hon upp. Hon verkar tycka att det är jättebra med det hon får i sig och att det blir vad det blir. Det känns oki för min del, eftersom jag varit lite stressad av det här med amning och mat.

Presenter ja. Vi har ju så himla goa vänner, grannar och familj, så Nora har ju fått hur mycket som helst redan, och då står flera ändå i kö och vill komma och se på henne och "lämna en liten present". Det är roligt, men nu är det nästan lite generande, för att vi får så mycket. För en gångs skull har jag faktiskt tagit lite bilder på vad vår tös fått, även om det är taskiga mobilbilder...



Fina byxor från "gammelfaster" Sollan.



Body från en av mina närmsta vänner Challe.



Stickat set från "gammelmoster" Ingela och Nettan.



Dinglis från kusin Lollo.



Fina Bamsekläder från våra vänner Geta och Marie.


Coola jeans och strumpor från Geta och Maries dotter Hilda.


>

Fin pyjamas från Geta och Maries dotter Hanna.



Gosekanin från gammelgammelmoster Eia.



Tuff goseälg från morbror Fredrik.



Klänning och strumpbyxor från min kusin Hanna och hennes sambo Andreas. (Nora tycker förresten att hennes syssling kan komma ut nu...)



Tigerdinglis från min goa vän och fd kollega K. Har fått en bok av henne med, men hon skulle byta den eftersom jag redan har en liknande, men så ångrade jag mig, så det kommer bild på den...

Det har tillkommit en del grejer, men dem har jag inte fotat än, så återkommer med det. Fick t ex en fin body från Ns polare D idag, från Lundmyr, och igår köpte mormor en vinteroverall och farmor kom med en body från MeandI och en Hello Kitty-klänning. Hon är bortskämd redan, vår tös...

Men nu börjar hon vakna, så nu vankas det mat, tror jag. Perfect tajming :-)

Bilder!

De är tagna med mobilen och ganska kassa, men bilder iaf. Vi har massor med bilder, men de ligger på Ns dator och jag har inte flyttat över några till min än, så ni får hålla till godo med dessa så länge :-)



Första bilden på BB, inte många timmar gammal där... *snurpan*

Annars flyter livet på, de två sista nätterna har varit lite mindre styriga och vi försöker in tidiga nattrutiner, det verkar fungera bättre. Inatt somnade hon bredvid mig nån gång mellan 23:30-00:30 vilket är minst en hel timme tidigare än natten innan. Vi "liggammar" för det är minst styrigt för fröken just nu och dessutom kan jag slumra lite oxå under tiden hon äter, även om jag är skitnervös för att hamna på henne el göra något annat. Å andra sidan, så vaknar jag i samma ställning varje gång hon sover bredvid mig, så tror knappast jag vågar röra så mycket på mig...



En av de första "vakenbilderna".



Mycket gul liten flicka innan hon fick ligga i billibädden, inte kul att se henne så... :-(

Har vaknat ett par gånger av att jag drömt att jag inte vet vart jag har henne, att hon ligger nere vid mina fötter eller att hon har knölat ner sig långt under täcket och kvävts, dom drömmarna är helt hemska och jag blir lika lättad varje gång jag känner henne bredvid mig el ser henne i barnvagnsinsatsen. Ja, hon sover i barnvagnen, sängen är inte riktigt komplett med skruvar och dessutom gillar hon sin vagn, tror hon tycker den är ganska ombonad mysig. Hon ligger där just nu och sover.

Maten funkar, har tom läckt lite och inatt fick jag pumpa, trodde jag. Det kom inte så mycket, tycker det känns mer i brösten än vad det kommer och dagtid behöver jag aldrig pumpa även om hon inte äter så mycket varje gång... Ska lämna tillbaka pumpen till BB efter BVC på onsdag och se om vi kan hitta en enklare på apoteket. Kan inte hålla på att hyra pump som inte används mer än ett par tre gånger...

Nej, bilder var det och sen ska jag förbereda middag medan fröken sover, gäller att passa på. Nej, jag ska inte klaga, har tvättat två maskiner tvätt och dammsugit nedervåningen idag, hon är väldans snäll sådär :-)

Hon är här!

Den 10 aug kl 06:08 kom hon, Nora Maria Kristina, 45 cm lång och 3050 g tung och gräsligt söt :-) Knappt två skitar hög och inga kläder passar... hon drunknar i allt...

Just nu sover hon, så jag kör på här så långt jag hinner... Blir det uppehåll mitt i en mening, så har hon vaknat och då är det snabba rycka som gäller, för det är en matfrisk dam numera (från början var det lite värre...), som kräver mat fort när hon är hungrig annars går världen under... men vi tar det hela från början...

På em den 9:e när jag skrev om värkar och funderingar, så trodde jag nog inte att det var på riktigt. Inte förrän jag pratade med K och fick en värk samtidigt och bara kunde kvida en lång stund... "Men det är klart att det har börjat", hojtar hon i telefonen, "annars skulle du inte låta sådär... Ring N för guds skull!" Det gjorde jag nu inte, för så på gång var det inte. Kl 22 däremot, när inte Panodil hjälpte längre, vetekudden bara var i vägen och jag hade tagit en dusch som inte hjälpte ett skit, så ringde jag till mamma och bad henne komma. Så vi jobbade på där ett tag, värkarna kom med 5-10 min mellanrum, men var inte så starka, så vi avvaktade. Kl 23:40 ringde jag till förlossningen, för då hade jag haft tre starka värkar på en halvtimme. "Jag tror att det är bäst att ni kommer in", sa barnmorskan jag pratade med. Då ringde jag N. Jag var jättelugn och han helstirrig men 00:45 kom vi in på förlossningen... Det första jag hörde var en tjej som höll på att förlösas och hon vrålade som ett djur... "Jag vill åka hem", sa jag och ville helst springa och gömma mig... Då var jag lite rädd...

Vi kom in på ett rum, fick ligga med ctg en halvtimme, som såg bra ut och så skulle hon känna om jag var på gång el om det var falsklarm... Då var jag öppen 4 cm, så vi fick stanna. Vi pratade smärtlindring och hon skulle jobba för min ryggmärgsbedövning, men först tyckte hon att ett lavemang och en dusch kunde vara bra. Det höll jag med om, och under duschen så ökade värkarna i styrka. Kl 2 fick jag komma in på förlossningssalen, och där konstaterade nästa barnmorska att jag var öppen 8 cm. "Jag är ledsen, men du hinner inte få någon ryggmärgsbedövning", sa hon, "lustgas kanske kan vara bra?" "INGEN LUSTGAS", röt jag och andades på. När värken lagt sig, så förklarade jag varför, om min fobi för masken i ansiktet och att jag bara inte klarade av det. Hon hade inte läst mina papper, men när hon gjorde det så förstod hon. så jag andades på och sket i annan smärtlindring. Tänkte att om det inte är värre än så här, så ska det nog lösa sig... Kl 5 ca ville jag lägga mig ner, hade stått upp fram tills dess och bara ett par minuter senare kom första krystvärken. Jag krystade, stönade, pustade och morrade... "När nästa värk kommer vill jag att du är tyst, håller kvar luften i lungorna och pressar neråt", sa barnmorskan. Ok, tänkte jag, här ska krystas och jag tog i för kung och fosterland när nästa värk kom. Då började det hända grejer, sa hon. Då var klockan ca 5:30 och det började vara jobbigt, tyckte att ingenting hände, och lite rätt hade jag, för bebisen, som senare skulle bli Nora, kom lite snett in i förlossningskanalen och fastnade lite. Värkarna dog lite och jag fick värkstimulerande. Strax efter 6 kom en rejäl värk och där kom hon... "Krysta", ropade barnmorskan, "men när jag säger till måste du hålla emot!" Det gick tydligen bra och sen var hon här, vår lilla tjej.

Vår lilla tjej hade det lite jobbigt med andningen allra först, men läkaren trodde bara att hon hade slem kvar i luftrören och när hon fick en spruta skrek hon som bara den och sen var problemet över.

Vi hade tänkt åka hem på fredagen, men då funkade fortfarande inte amningen, så vi bestämde att vi skulle vara kvar till lördagen istället... det blev ingen hemgång då heller, för då började hon bli gul... För att få bort det gula måste man äta och få dagsljus, men när maten inte fungerar, så blir det en ond cirkel och bebisen blir trött och slö... Då kan man få ligga i solbädd, och det var precis det Nora fick göra tillslut. Hon solade och jag pumpade för glatta livet. I måndags var billirubinvärdet betydligt lägre och då fick vi klartecken för att åka hem, och sen har det mest varit en evig matkamp. Vi skulle äta var tredje timme för att hon gått ner så mycket i vikt, så det har mest varit en kamp mot klockan. Men nu har äntligen amningen kommit igång ordentligt och hon säger själv till när hon är hungrig, så igår när vår bvc-sköterska var här hade hon gått upp 70 g från i måndags, och det tyckte hon var jättebra :-) Ändå bättre var att hon sa till själv, tyckte hon, så nu äter vi när Nora är hungrig... Dvs hela kvällarna just nu, men hon sover någorlunda på nätterna, så får väl ta det... ;-)

Finns nog massor jag missat, men jag började på det här inlägget på eftermiddagen när fröken sov, och sen drömde hon och blev jätteledsen och sen har vi typ ätit och ätit och ätit. Jag har visst ätit däremellan oxå, och nu är det matdags igen, och sen sovdags...

Kram och godnatt

Medan värkarna...

... jobbar på, så tävlar jag om valfritt plagg inne på Avanna

Ont, de gör ont...

... ja, det gör det... Som mensvärk ungefär, men väldigt oregelbundet och väldigt lite action blir det av det, så jag tror fortf att det är falsklarm... Alltså, det måste göra ondare om det är nåt på g... eller har jag fel, ni som har gjort det här förut?? Ska inte värkar vara regelbundna? Här kommer det typ två på fem minuter och sen ingen på en halvtimme... I don't get it...

Hur el som så tänker jag avvakta. Ska försöka komma på något att äta, men jag är inte direkt sugen på nåt... Tråkigt att äta själv... Nåja, nåt ska jag väl komma på...

Nu toa, sen soffan.

Det här är så konstigt...!

Idag är dagen då flera av mina vänner och familjen börjar jobba igen efter semestern. Och här sitter jag... och ska inte jobba på mycket länge... Det känns helknasigt. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig för... Elin gav mig en bra idé förut, om att städa frys och skafferi, och det skulle verkligen behövas, men jag kommer inte till... N åkte och jobbade för en halvtimme sen och här sitter jag... Nästan lite handlingsförlamad...

Jag har en bra dag idag, så jag skulle verkligen passa på att få lite gjort, men... ja. Vi får väl se vad som händer under eftermiddagen... Skum känsla är det iaf...

Helgen har iaf varit bra. I lördags spenderade jag större delen av dagen med att känna att jag inte alls ville åka iväg på kvällen och äta middag hos A och K, men oj, vilken mysig kväll det blev med många skratt :-) Klockan var närmre två innan vi var hemma och det var inte riktigt meningen... Vi hade ju tänkt åka till Kalmar på söndagen. Det gjorde vi oxå, bara att vi kom iväg lite senare än tänkt. Så det blev en hylla till datarummet och ett skötbord på IKEA. Sängkläder som jag kikat på jättelänge som skulle utgå, så såna blev det oxå (trots att jag inte tänkt mig det just nu...), sängkläder till bebis, eftersom jag köpte fel i Ullared, och lite fler spjälsängslakan. Sängen får väl till nästa helg typ, så skulle något ske nu, så får det bli vagnen el hos mig så länge. Det funkar. Blev en sväng på Cubus oxå, fick lite akutpanik att jag nog inte har så mycket kläder ändå, så har handlat lite mer på Lindex tidigare och nu blev det body och kofta på rean och en turkos munkjacka, så nu känns det lite bättre. Två mössor oxå, så nu har jag några tunnare mössor till att börja med. Måste bara bunkra lite blöjor oxå.

Så helgen blev bra, och ett bra avslut på semestern, och nu sitter jag här... Lugn bebis, lugn mamma, nästan välan lugnt, och kommer mig inte för nånting... Jag har en sak som gnager och jag vet vad det är, men det är enbart för mig själv och ingenting jag tänker skriva om, men bra känns det inte... Tyvärr kan jag inte göra något åt det heller, så det är liksom bara att gilla läget... Ska skicka ett mess senare, men det kommer inte att ändra något...

Och eftersom jag ändå inte kommer mig för att få något vettigt gjort, så hoppar jag väl in i duschen, för det behövs...

Igår morse...

... kl 5:05 vaknade jag och var pinknödig. Första gången den natten, så det var ju mer än godkänt. Raglade ut på toan, trött och dann, satte mig på toan och... ja, resten behöver vi kanske inte ta... Då gick slemproppen...! Oj, tänkte jag, vad ska jag göra nu? Ska jag väcka N? Ringa mvc? (som om dom skulle svara den tiden...*pucko*) Ringa förlossningen? Så satt jag där och insåg att jag inte skulle göra ett skit, mer än att gå och sova igen och se vad som hände... Kan väl säga att inget mer har hänt... Jag har lite bruna flytningar, men de har så gott som slutat nu. Lite, lite småvärk i ryggslut och höfter, men det försvinner med Panodil och det fick vi höra på föräldrautbildningen att om värken/värkarna försvinner med det, så är det inte på gång än. Så jag väntar väl lite till.

Hade näst sista tiden inbokad på mvc idag. Allt bra, bebis ligger ännu längre ner nu, och hon trodde nästan garanterat att slemproppen gått för att jag börjar mjukna och öppna upp mig lite. Däremot trodde hon inte att det var dags riktigt än, men en början iaf. Hjärtljuden låg på 150 idag, högsta hittills, och idag låg h*n faktiskt riktigt stilla. Jag hade liiite högre blodtryck idag, men inget oroväckande. Hon tyckte att jag hade tänkt alldeles rätt igår med slemproppen och flytningarna, är det inget färskt blod som kommer, så är det ingen fara. Sen är det väl såklart upp till var och en, jag kan ju inte sitta här och säga att man inte ska ringa förlossningen bara för att jag inte valde att göra det... Bara det att jag orkar inte vara nojig, jag har nog med mig själv och min sparkande bebis, och så länge allt känns normalt och som det brukar, så tänker jag inte börja noja...

BB-väskan är dock färdigpackad nu. Kände att det kanske var lite läge för det nu, så den får väl bli placerad i hallen el bilen så länge nu. Ska fylla i lappen om förlossningen oxå, jag har ingen aning om ifall bb kan se vad mvc skrivit om mig, glömde fråga idag... Så jag fyller i lappen för säkerhets skull.

Nu, slapp på altanen, sen lämna paket i A-rum...

Morning blues...

Varje morgon är en pina att gå upp... Jag är trött, seg, allmänt nere... Har sovit bra i ganska många nätter nu, visserligen med 1-2 toabesök varje natt, men eftersom jag bara går på toa, sen i säng och somnar om igen, så störs jag inte väldigt av det... Trots att det varit, och är, så varmt om dagarna har det gått att få ner temperaturen i sovrummet tills det är dags att sova, så det störs jag inte heller av så värst...

Kan man bli lite så här halvnere på slutet av en graviditet? Alltså, jag är ju less på det mesta, och dessutom har vi hållit på och grejat här hemma sista två veckorna, alltså inte sett sådär himla mycket annat... Det brukar ge sig framemot den här tiden, och det är inte direkt så att jag går omkring och mumlar och muttrar och om hur tråkigt livet är och hur dåligt jag mår... Det är mer än känsla i kroppen... Kanske för att N:s semester är slut på måndag och att jag vet att jag kommer klättra på väggarna i min ensamhet nästa vecka, om inget händer med bebisen... Så redan nu funderar jag på vad jag kan hitta på. Får väl se vad jag vågar mig på. Skulle iaf behöva ta mig in till V-by nån dag, om jag orkar...

Imorron fyller svärmor år, vi ska dit på lunch, ska fixa blomma sen. Inte riktigt den tiden jag trott, men men... det funkar det med, fick svänga om lite annat bara, och så måste jag skicka ett mess om de ändrade planerna...

Nu ska jag veva ut markisen lite till, så det går att sitta där, och sen gå på toa, hämta en bok och göra sodastream-vatten i nämnd ordning... Det är nog ungefär vad min dag kommer gå ut på...

Skit oxå!

Före semestern fick jag eksem mellan tårna, mest på vänstern. Jag trodde det var svamp först, men det trodde varken mamma el K, för det såg det inte ut som. Så jag har smörjt med hydrokortison och det blev bättre. Har inte smörjt på nästan hela semestern, lite nån kväll bara när det kliat lite och jag sett att det varit torrt igen. Igår när jag badade mina stackars hobbit-fötter kom det tillbaka... Satan, vad det kliade igårkväll, och det har fortsatt idag... Visserligen inte lika mycket, det är vänster lilltå som är mest utsatt. Det värsta är att jag kliat så den har fått blåsor... Den är insmord, men det kliar ändå... Bläää!

Annars är det en ganska lugn dag idag. Tog med mig datorn ut på altanen istället för att sitta inne. Visserligen är det liiite svalare inne, men det känns bättre att sitta ute. Funderar på lite lunch strax, men N tog sin mammas bil och åkte iväg, så jag väntar väl tills han kommit tillbaka.

Bebis bråkar och rumsterar om, trycker än ut mot ryggen, än ner mot urinblåsan, och i nästa sekund har jag en liten fot i revbenen... Det är liiite tråkigt just nu, men samtidigt så vill jag nog inte att h*n kommer den här veckan, kan vänta till nästa iaf... Men på den fronten verkar det ju tvärlugnt, inga tendenser till att vilja komma ut... Nåja, det kan ju gå från en minut till en annan, det vet man ju aldrig...

Nu ska jag leta upp lite namnsidor på nätet och se om jag kan få till lite förslag på namn. Killnamn har jag bara ett, och N har inte sagt emot, men tjejnamn finns några stycken och kanske behöver jag inte fler, men inga av de jag kommit på känns helt 100, så... får leta lite, helt enkelt...

Rastlös? Tråkigt?

Kan det vara som så att jag egentligen inte nojjar mig över något? Kan det helt enkelt vara så att jag har tråkigt?? För ikväll har jag inte riktigt den där konstiga magkänslan kvar... ändå har jag inte gjort nåt direkt idag, som skulle gjort mig mindre uttråkad... Nä, jag vet inte...

Jag bar ut en balja med kallt vatten på altanen förut och satte ner fötterna i, och helt plötsligt hade jag ganska normala fötter till skillnad från hobbit-fötterna jag hade innan. Jag har inte haft några större problem med svullna fötter innan och jag kan inte påstå att jag lider särskilt av det nu heller, men visst är de svullna och det var grymt skönt med kallt fotbad. Försökte ta kort på dem, men de ser ju ut som vanligt nu, så får väl se om fötterna är svullna imorron istället och ta före och efter-kort.

Försökte filma min mage med rejsande bebis, men då så klart så lägger h*n ner all verksamhet. Typ en halvminut efter att jag slutat försöka, så satte h*n ju igång igen... och nu är det fullt ös ,inte riktigt lika mycket som innan dock...

Nu ska jag ta en snabb dusch innan Lotta på Liseberg, och sen inte göra så mycket mera ikväll. Borde plocka ur diskmaskinen, men det får bli imorron...

Nja...

... det känns bättre, men inte helt bra... Har fått klarhet i en del grejer som kan ha påverkat, men jag känner att jag inte orkar fundera så mycket, så jag försöker skita i det så gott det går...

Sitter på altanen och gör ingenting. Varit och handlat och slängt skräp på Kammartorpet. Nu förbereder jag middag, som kommer bestå av stekt potatis, lök och bacon, bara för att jag är fruktansvärt sugen på både potatis och bacon. Jag är inte sugen på så mycket alls theese days, så det är liksom bara att lyssna på magen i det fallet oxå...

Nej, dricka lite vatten och sätta mig ute en stund till...

Jag har en osviklig tro...

... på min magkänsla! När den säger att något inte är bra, då är det till 98% så. När den säger att något är bra, är det likadant. Idag säger magen att något inte är bra, likadant som den gjorde igår, och jag får inte fatt i vad det är... Jag har gått igenom allt och alla som jag kommer på, men nä... Det här gör mig lite knasig, känner jag... Eftersom det oftast bara är till 98% som det stämmer (även jag ;-) kan ju ha fel...), så det kan ju vara de 2 procenten...

Nåja, det kan inte vara något allvarligare iaf, då borde jag fått fatt i tankarna, tycker jag... Skicka ett mess ska jag göra, det kan bli bättre efter det, kom jag på, även om det inte är av den allvarligare sorten, och något som är överenskommet...

Igår kväll trodde jag att det faktiskt var något på gång med magen och bebisen. Den var hård och spänd hela kvällen och det gjorde ont till och från. Inte jätteont, långt därifrån, men ganska obehagligt... Tänkte att jag inte skulle ta nån Panodil el så, för att se vad som hände, men efter att jag lagt mig, så slutade det... Vaknade 3:54 första gången och gick på toa, allt lugnt, gick på toa strax efter kl 6 igen, och sov till 10:15 sen, så nog var det lugnt alltid...

Nu ska jag se om jag kan leta upp en ny bok, eftersom Arne tog slut igår, och sätta mig och läsa. Gör inte många knop just nu... Även om jag skulle vilja.