Morning blues...

Varje morgon är en pina att gå upp... Jag är trött, seg, allmänt nere... Har sovit bra i ganska många nätter nu, visserligen med 1-2 toabesök varje natt, men eftersom jag bara går på toa, sen i säng och somnar om igen, så störs jag inte väldigt av det... Trots att det varit, och är, så varmt om dagarna har det gått att få ner temperaturen i sovrummet tills det är dags att sova, så det störs jag inte heller av så värst...

Kan man bli lite så här halvnere på slutet av en graviditet? Alltså, jag är ju less på det mesta, och dessutom har vi hållit på och grejat här hemma sista två veckorna, alltså inte sett sådär himla mycket annat... Det brukar ge sig framemot den här tiden, och det är inte direkt så att jag går omkring och mumlar och muttrar och om hur tråkigt livet är och hur dåligt jag mår... Det är mer än känsla i kroppen... Kanske för att N:s semester är slut på måndag och att jag vet att jag kommer klättra på väggarna i min ensamhet nästa vecka, om inget händer med bebisen... Så redan nu funderar jag på vad jag kan hitta på. Får väl se vad jag vågar mig på. Skulle iaf behöva ta mig in till V-by nån dag, om jag orkar...

Imorron fyller svärmor år, vi ska dit på lunch, ska fixa blomma sen. Inte riktigt den tiden jag trott, men men... det funkar det med, fick svänga om lite annat bara, och så måste jag skicka ett mess om de ändrade planerna...

Nu ska jag veva ut markisen lite till, så det går att sitta där, och sen gå på toa, hämta en bok och göra sodastream-vatten i nämnd ordning... Det är nog ungefär vad min dag kommer gå ut på...