Nope!

Ingen sprutstart förrän på tors i nästa vecka... Så just nu känns livet inget kul alls... Lite beredd på det efter igår, men ändå inte... Trodde nog att det var bra som det var... Sprutor i sex dagar, sen blodprov och VUL... Sen är det bara att hoppas. Kanske ÄP på fredagen v 47, men mest troligt inte, så förhoppningsvis ÄP på mån v 48, och insättning typ på ons-tors... om det nu blir några embryon...

Om inte det här går vägen, så har vi ett försök kvar, men då kommer jag tvärvägra nedreglering... Sprutorna kan jag ta, de är jag inte ett dugg bekymrad för, det finns inte så mycket som kan gå fel och nu har jag dessutom en dos, i alla fall för den här gången... Men det här är bara knäckande... Flera kliniker säger att de inte gärna gör den långa metoden längre, för det finns ingen statistik som säger att det skulle vara bättre och resultera i flera graviditeter, och att man inte vill hålla på och laborera för mycket med våra kroppar... Jag tänker säga det i så fall, för det här går jag inte igenom en gång till... Visst, det kan resultera i bebis, och visst, flera kanske resonerar som så att det är värt det, men för mig är det inte det!

Nu ska jag hitta på något att äta ikväll, vad vet jag inte riktigt än, tonfiskpirog, tror jag. Sen hjälpa brorsan att skriva CV, och ringa K och gråta lite... Jag fick ringa närhelst jag ville, sa hon förut... Nej, det sista vet jag att jag inte kommer att göra, men skicka ett mess i alla fall...