Bra morgon...

... men resten av dagen har väl inte varit så lysande... Blev ett par barn till i morse mot vad vi räknat med, men det var lugnt och vi fick en ganska mysig frukost... Vi kunde dricka kaffe i lugn och ro och barnen som kommer mitt i frukosten i vanliga fall kom inte förrän vi nästan började duka undan, det är skönt...

Vi botaniserade i K:s väska. Hon har köpt en ny och den var så himla smart, så jag ska härma henne lite. Ev åka till O-hamn på måndag när jag slutar tidigt... "Men jag slutar ju inte förrän 16", sa hon, "du kunde ju komma förbi..." Vi ska höras under måndagen har vi sagt. Hon jobbar ju bara tisdagen, så det vore ju lite mysigt... "Vad sjutton, kom i helgen annars," kom hon på sen, men det funkar inte om vi ska till svärmor på lördag... Vi får se, helt enkelt...

Fullt ös resten av dagen, som sagt, 18 barn märks... Rektorn kom och hade lite nya direktiv med sig inför framtiden... Det låter bra, men frågan är om det blir så... Jag tror det inte, och det är nu vi skulle behöva lite av det... Sen förstår jag inte hur vissa saker ska lösas, men det är väl en senare fråga...

Vi har en dispyt om en digital fotoram, som helt plötsligt blev en tv istället, och om vi har ekonomi för det, osv... Vissa låter ju som att de minst sagt käkat huggorm till frukost i en vecka... Vilket påminner mig om att jag glömde gå och hämta en kod på pers.rummet... Skit med! Borde smita dit nu, de äter mellanmål och ingen ser, men jag vet inte om jag orkar...

Vi skickade hem ett av våra barn idag, med feber och ett annat där vi bad om att de skulle överväga morgondagen, för han var inte dunderpigg... Det hänger snor under ett gäng näsor och det märks att det är tryck på både grupp, lokaler och oss nu... Det får väl gå till när lovet är slut, sen är det dags för ett snack med rektorn igen... Det håller inte, och jag förstår att han har väldigt lite makt i det här, men han måste hjälpa oss... Vi mår dåligt alla tre, alla fyra egentligen, om man räknar med K på fritids... Det är inte kul att vara gråtfärdig redan när man sätter sig till lunch... Ärligt talat vet jag inte hur länge jag ska orka, och jag ser inte fram emot den närmaste tiden... =/

Och något som har känts så bra nu ett tag känner jag håller på att tippa över åt andra hållet igen... Jag måste backa lite, får inte gå för långt där... fast personen i fråga sagt att det är oki, men jag är inte säker på att det är det... egentligen...

Nej, ta tag i sitt liv, det finns en massa tvätt att vika...