Första förkylningen är ett faktum... Det blev lite värre än jag trodde. Dock är fröken ganska så opåverkad, hennes mor mår nog sämre... Nojar över nästäppa och andning, men hon fixar det bra. Nu sover hon, uppallad i barnvagnsinsatsen och med Nezeril i näsan. Hon är inte speciellt snuvig, mera svällda slemhinnor. Var i A-rum och handlade näsdroppar och febernedsättande förut, men feber har hon inte haft och hade inte nu ikväll heller, så det hoppas jag vi slipper...
Antar att fröken vaknar snart, hon fick ersättning för 1½ timme sen och efter ett par timmar, ibland 2½ brukar hon vakna för mera mat när hon somnar så tidigt. Visserligen är det ju däråt jag strävar, så det vore ju bra, och egentligen borde jag kanske sova lite oxå nu, men ska hon ändå vakna, så känns det som att jag kan vara uppe tills vi fixat den där maten.
Nu får jag ge ersättning om nätterna oxå, så frågan är hur länge jag tänker hålla på och mixtra med det här med amning och ersättning... Dessutom börjar fröken vara lite lat, det är enklare att äta ur flaskan än ur brösten... Jag tänker hålla på så länge hon är förkyld, men sen vete fasen... Känner ju att det blir mindre och mindre som rinner till oxå... Idag åt hon från mig på morgonen och sen lite lite mitt på dagen. Sen ingenting förrän ikväll, för det fanns helt enkelt inget... Dessutom tar det slut ganska fort och hon blir helt galen... Så vi får se, som sagt...
Nu vågar jag inte sitta här längre... Jag är lite nojig, som sagt... Går och lyssnar med jämna mellanrum. Än så länge sover hon och Nezerilen verkar göra nytta. Hoppas det här går över snabbt, för det är inget kul... :-(
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar