Igår kväll efter att jag varit på kören ringde jag och det blev ett långt samtal, men det kändes bättre efteråt. Vi pratade inte om det jag skrev om i förra inlägget alls, men vissa saker blev klargjorda ändå.
Annars har jag inget nytt att förtälja. Dag 6 idag, halvtid imorron. Nästa vecka är det dags att testa, och jag hoppas att fröken röd håller sig bort tills dess... Det känns som att det vore förödande... Hur klättrar man upp ur det hålet?? Tänker på alla de som har många försök i bagaget, hur överlever man?? Jag hoppas så klart att det inte behövs flera försök, men det är ju inte så att jag tar för givet att det här går vägen... Hur eller som, inget nytt, lite halsbränna/sura uppstötningar (jag har sällan varken eller annars) det drar och krampar lite i magen och det känns som att något händer, men om det är positivt el negativt vet jag inte... Var in en sväng på familjeliv förut och en tjej som känt ungefär likadant som mig hade plussat. Det ger ju lite hopp, men alla är vi ju olika...
Nåja, tänker inte spekulera, utan istället hoppa i säng. Börjar tidigt imorron. Sen hem och softa några timmar och sen tillbaka på kvällen för luciakväll. Det brukar gå ganska fort, så hoppas på att vara hemma till framåt 19:30 igen. Sen bara två dagar av veckan kvar. Känns som det ska bli ganska skönt med helg... Det är knepigt att jobba, måste tänka mig för hela tiden, iom att jag låta bli att lyfta så mycket... Och framemot eftermiddagen känns magen "trött" och ansträngd. Svårt bara att veta om det är äggstockarna el något annat som påverkar...
Nej, sängen var det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hejsan!
SvaraRaderaDag 7 idag då!:-) Den här ruvartiden är verkligen en skräckblandad förtjusning. Det är så skönt att må bra och ha den där spännande känslan i kroppen, nästa vecka vet man ju inte hur man mår.. Man är ju livrädd för att bli besviken samtidigt som man vill veta hur det har gått..
Stort lycka till!
Kram