Bara besviken

Ja, efter ett telefonsamtal ikväll är jag mest less och besviken på det mesta... Man föreslår inte en sak och tar tillbaka det lite senare, oavsett om saker och ting kanske inte utvecklas som man tänkt... Då kan man tänka till innan... Det värsta är att jag är inte förvånad egentligen och det gör mig oxå besviken... Jag kan förstå om det varit jag som föreslagit, men den här gången var det inte det...

Det värsta är att jag känner mig som om jag varit en hundvalp som varit glad och viftat på svansen trots att jag egentligen inte är det, och som svalt även besvikelser och inte alls sagt ifrån... Det retar mig lite, samtidigt som jag mest är ledsen... Det känns bara som att det här blir lite spiken i kistan på det här vänförhållandet, och det känns tråkigt... men jag ska verkligen försöka att inte stå på parad i fortsättningen, utan säga ifrån, jag med... Men jag vet inte om jag kan, och det retar mig oxå!

Jag skulle vilja släppa det här nu, men det kommer förfölja mig ett tag, det vet jag. Det känns... inte bra, men inget jag kan göra något åt... Det enda jag skulle vilja göra nu är att när vi hörs imorron kväll skulle jag vilja säga att jag bokat in annat eftersom det lät som det gjorde ikväll, men det kommer jag inte kunna och det retar mig in i döden!!!

FAN!