Fredag...

... äntligen, är det enda jag kan säga, tror jag... Det här har varit veckan från hell... Och det värsta är att kommande ser inte så mycket roligare ut... Jag vet ärligt talat inte hur länge jag står på benen... Det känns som att hjulet bara snurrar fortare och fortare och snart kommer jag ramla, för jag hinner inte springa så fort som hjulet kräver... Och då faller jag, med buller och brak...

Det är så få ljusglimtar att se fram emot... Det är mest kortsiktiga saker som är snabbt borta igen... Semestern är lite för långt borta för det ska kännas riktigt bra än och kunna tänka att "om si och så många dagar" åker vi... Jag är inte där än.

Och om jag sen kunde vara tyst ibland, så vore det ändå bättre, både vad gäller jobb och vad gäller annat... Då skulle jag slippa bli besviken för att jag inte får de svar jag vill ha, för allt behöver faktiskt inte sägas... Dessutom kan jag vara tydligare oxå, tror jag... Men men, det är som det är. Jag är mest trött, så besvikelsen är egentligen mest det, men jag blir lite trött på mig själv ibland...

Nu ska jag lägga ner det här och istället göra mig klar för att gå hem... Jobba längre både igår och idag är ingen hit... Jag är K evigt tacksam för att hon kunde stanna mina morgontimmar idag och hjälpa A-M... Hon ska få tillbaka det nån gång.