Alltså, det är ju...

... ingen större skillnad på sjukdomsläget idag... Jag nyser och hostar fortfarande rätt så duktigt... Halsen har väl gett med sig, men det andra tuffar på... Ibumetin och Nezeril är bra uppfinningar, och honung i teet.

Imorron Linköping och första samtal... Det har jag ingen lust med alls. Dels pga förkylningen, men sen för att jag bara inte vill... Jag är skitarg på hela grejen egentligen. Vad fan, det är ju inget fel!! Hur svårt kan det vara att få till en unge?? Andra härikring verkar ju inte ha så svårt för det, det gapar ju inte direkt tomt på jobbet... HUR SVÅRT KAN DET VARA?? Jävligt svårt uppenbarligen, och när jag kommit förbi den biten, så blir jag ledsen och tycker allt känns piss, och sen blir jag arg igen och tycker livet bara är jävligt orättvist. Sorry, om nån tar åt sig, och tycker att jag överdramatiserar eller så, det finns ganska mycket värre grejer än det här, det är jag fullt medveten om, men det här är mitt liv som jag lever just nu, och det är min blogg och jag som skriver i den, ingen annan. Take it och leave it!

Egentligen skrämmer hela grejen skiten ur mig... Jag är livrädd för att det faktiskt inte ska gå med IVF heller, samtidigt som jag skiter i allt och tänker att vi lever utan barn... Vi ger fan i allt krångel! Men det vill jag ju inte heller. Fast jag har funderat ganska mycket i sommar, och om inte det här går heller, så överlever jag. Det finns saker som är fina kvar... Men jag kommer byta jobb. Men där är vi inte riktigt än. Bara det att det känns ganska så slutgiltigt, sista chansen till biologiska barn... Adoption har vi inte riktigt pratat om, jag vet inte om jag vill det faktiskt... Inte tagit ställning riktigt till det, och tänker inte ta det än heller. Det är nästa skede och där är vi inte än. Det finns säkert de som funderar och fixar med flera saker samtidigt, men nu vill jag göra en sak i taget.

Just nu försöker jag mest låta bli att måla fan på väggen. Tänka positivt och bena ut alla tankar. Jag hoppas på att slippa må lika dåligt som när jag käkade Pergo (i annat fall blir det inte lätt för min omgivning...) och på att få göra den korta metoden, men efter vad jag hört, så får man inte välja, och jag vet inte vad de bedömer när de bestämmer... Nåja, det är väl sånt vi får veta imorron...

När samtalet är gjort vill N åka till Jula och det ska han absolut få, men jag vill ta en sväng till Ikano-huset oxå innan vi åker hem. Om inte annat kan vi käka något smarrigt på Chili :-)