I förrgår kväll...

... när det äntligen var fredag och jag kände att arbetsveckan var slut och att det faktiskt var sommarlov för en hel hoper barn även från oss, så kände jag bara ett "äntligen"... Termien har varit lång, alltför lång och nu börjar vi se slutet på den. Nu längtar jag bara till semestern, som är fyra veckor framåt i tiden. Just nu känns de som evighetslånga, men jag vet att det bara kommer svischa till så har både de och semestern gått... Men även med den vetskapen så känner jag bara att jag inte vill gå till jobbet imorron, och jag vet inte varför... Det kommer vara jättelugnt, flera stycken ska gå på fotbollsskola och vi kommer garanterat att klara det på två, så att både K och B kan vara med och utvärdera terminen... men ändå så känner jag bara ett enda stort "ååhh, måste jag...?" Det brukar vara mysigt att jobba lov, och sommaren är inget undantag, men ändå så känner jag så... Ärligt talat så börjar jag fundera på om jag inte snart är färdig med den här världen...

Nu till något annat... Jag har varit så satans trött på allt det tjat om bröllop hitan och ditan i flera månader, att jag först tänkte vägra att titta på något som hade med det att göra igår... Det sket sig redan i förrgår... N satte på konserten i Berwaldhallen, jag såg kanske den sista tredjedelen, men jag såg avslutningen, barnen... Då... insåg att jag skulle inte kunna låta bli. Jag såg inte mer än vigseln och lite av kortegen under dagen, men sen hade vi ju kusinerna här igår kväll och vi hamnade framför tv:n tilllslut, för vi enades om att man MÅSTE se vad gästerna har för klänningar och vad de får för mat och vad det blir för dessert och hur tårtan ser ut och senare brudvalsen, och det var underbart :-) Det är nästan så man blir lite inspirerad och N höll faktiskt med, så vi får väl se... ;-)

Annars så är väl dagen idag ingen höjdardag. Mensen började tidigt imorse, och nu har jag ont och försöker förmå skiten att låta bli att blöda igenom gröna ob på mindre än 1½ timme som brukar vara standard första dagen... Nettan sov över här inatt så vi har haft en soft förmiddag med sen frukost och lite altanhäng mellan regnskurarna... Men nu känner jag mest hur synd det är om mig =/ och hur mycket jag skulle vilja messa K och tala om det för henne, men det tänker jag inte göra, av olika orsaker som jag inte tänker gå in på...

Nyss drog det förbi en regnskur, och jag hoppas att det inte blir mera, eftersom jag förberett kött till grillning lite senare... Men nu ska jag nog bara gå upp i sovrummet, kura ihop mig under täcket, och hoppas på att vakna imorron bitti och att jag mår bättre då... Det kan jag ju bara drömma om (att sova till imorron bitti alltså), men jag skulle vilja... Så jag tar väl med mig lite godis, som jag egentligen inte är sugen på och går upp till N som sitter vid tv:n...

Nu regnar det dessutom igen... Passar min sinnestämning perfekt...!